Namn: Thomas Kallin
Ålder: 39, 40 i år
Bor: Hallstahammar
Ålder: 39, 40 i år
Bor: Hallstahammar
Position: Coach
5 Snabba:
Tidig match - Sen match
Musik - Film
Hallsta - Västerås
Musik - Film
Hallsta - Västerås
Krogen - Mysig hemmakväll
Domare - Tränare
Domare - Tränare
Coach Kallins tankar:Hur gick det till när du blev tränare för damlaget?
Ja, jag hade hört att laget stod utan tränare inför säsongen och var på väg att läggas ner. Tyckte det var väldigt tråkigt, så jag gick och funderade ett bra tag. Bestämde mig för att kolla med IBK Hallsta om jag fick ta över laget och jag gissar att dom blev väldigt glada för dom sa ja direkt. Hade aldrig tränat ett damlag tidigare och tyckte det var dags att testa nåt nytt. Med facit i hand kan man ju undra varför jag inte gjort det tidigare, det är ju fantastiskt roligt.
Vad är skillnaden på att träna ett herr och damlag?
Svår fråga, men spontant tycker jag att man får så snabb och ärlig feedback av tjejerna. Den största skillnaden tycker jag är att damerna är tacksamma för att man är där och håller i träningar och matcher.
Hur långt är du villig att ta laget och hur långt tror du att det kan nå?
Jag har hela tiden sagt att jag har en två årsplan för det här laget och inom den tiden är jag säker på att vi kommer spela i div 2. Sen efter dom två säsongerna är det ingen som vet vad som händer. Inte alls omöjligt att det kan bli någon säsong till för min del, men det beror antagligen inte bara på mig. Det här laget har kapaciteten att lätt bli ett topplag i tvåan, det som talar emot att vi kan nå ettan inom en överskådlig framtid är att det finns lite för få flicklag i föreningen.
Vilket är ditt finaste innebandyminne?
Hmmm, mitt minne alltså... Direkt ploppar ett domarminne upp. Måste bli min första match på Gotland, fullsatt hall och jag var skit nervös. Efter ett par minuter tar jag en utvisning för obstruktion på en bortaspelare som var långt ifrån bollen. Han gick direkt till utvisningsbåset ochh jag visste att den var klockren. Fanns inte ett spår kvar av min nervositet efter det. Men det starkaste minnet jag har just nu är vår match mot Kungsör på hemmaplan där vi vann med 6-2. Det var så mycket härliga känslor i den matchen som bubblade omkring.
När matchen tog slut var känslo tårarna omöjliga att hålla tillbaka. Tror det var just då jag verkligen insåg vilket underbart gäng tjejer jag har förmånen att få vara tränare åt.
Ja, jag hade hört att laget stod utan tränare inför säsongen och var på väg att läggas ner. Tyckte det var väldigt tråkigt, så jag gick och funderade ett bra tag. Bestämde mig för att kolla med IBK Hallsta om jag fick ta över laget och jag gissar att dom blev väldigt glada för dom sa ja direkt. Hade aldrig tränat ett damlag tidigare och tyckte det var dags att testa nåt nytt. Med facit i hand kan man ju undra varför jag inte gjort det tidigare, det är ju fantastiskt roligt.
Vad är skillnaden på att träna ett herr och damlag?
Svår fråga, men spontant tycker jag att man får så snabb och ärlig feedback av tjejerna. Den största skillnaden tycker jag är att damerna är tacksamma för att man är där och håller i träningar och matcher.
Hur långt är du villig att ta laget och hur långt tror du att det kan nå?
Jag har hela tiden sagt att jag har en två årsplan för det här laget och inom den tiden är jag säker på att vi kommer spela i div 2. Sen efter dom två säsongerna är det ingen som vet vad som händer. Inte alls omöjligt att det kan bli någon säsong till för min del, men det beror antagligen inte bara på mig. Det här laget har kapaciteten att lätt bli ett topplag i tvåan, det som talar emot att vi kan nå ettan inom en överskådlig framtid är att det finns lite för få flicklag i föreningen.
Vilket är ditt finaste innebandyminne?
Hmmm, mitt minne alltså... Direkt ploppar ett domarminne upp. Måste bli min första match på Gotland, fullsatt hall och jag var skit nervös. Efter ett par minuter tar jag en utvisning för obstruktion på en bortaspelare som var långt ifrån bollen. Han gick direkt till utvisningsbåset ochh jag visste att den var klockren. Fanns inte ett spår kvar av min nervositet efter det. Men det starkaste minnet jag har just nu är vår match mot Kungsör på hemmaplan där vi vann med 6-2. Det var så mycket härliga känslor i den matchen som bubblade omkring.
När matchen tog slut var känslo tårarna omöjliga att hålla tillbaka. Tror det var just då jag verkligen insåg vilket underbart gäng tjejer jag har förmånen att få vara tränare åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar